Intervju & fredagsmys med Jennie Wilhelmsson

foto: Jonas Bilberg
Musikcentrum Öst träffade Jennie Wilhelmsson, planeringschef på Västmanlands-
musiken. Med säte i Västerås men med uppdrag i hela Västmanland. Vi hade ett avspänt fredagssamtal som kom att handla om internationella möjligheter, om att samverka med det fria musiklivet och ett uppdrag att förmedla musik och dans till 263 000 personer. Just nu samarbetar Västmanlandsmusiken med Musikcentrum Riks kring Nordic Showcase som vi också kom in på under samtalet.

Mitt i säsongen, kan du berätta lite vad som är på gång för er just nu?
Det som är väldigt intensivt för oss är de planerade 4 folk- världsmusik och dansdagarna i Västerås med två dagar Nordic Showcase och två dagar Folk- och Världsmusikgala. 30 mars t. om 2 april. Cirkus Cirkör är med och inviger den nordiska showcasen och efter det är det fullt ös för oss och det regionala musik- och danslivet som naturligtvis är en del av de fyra dagarnas festligheter. Nordic Showcase: Tolv nordiska grupper inom folk och världmusik kommer att göra showcase för inköpare, arrangörer och publik. Eventets samarbetsparter är de nordiska exportkontoren, danska RosaFolk och Worldmusic Denmark och Statens Musikverk. Det kommer att bli en spännande mötesplats och ett skyltfönster för den nordiska folk & världsmusik och allt avslutas med Folk och världsmusikgalan som direktsänds i Sveriges Radio.





Vi kommer in mer på detta senare men kan du berätta lite mer om vad som är på gång— ni driver ett konserthus och har en massa annan verksamhet?

Vi är en länsmusikorganisation som driver ett konserthus och en orkester. Vi arbetar med en arbetsmodell som vi kallar Ett kulturliv för alla. Tillsammans med kommunerna i Västmanland och deras ideella föreningar samarrangerar vi musik och dans för hela länet. Oavsett var du bor ska du alltid ha möjlighet att ta del av högkvalitativa konserter och föreställningar inom musik och dans. Utbudet tas fram i dialog med oss och den lokala arbetsgruppen. Länsmusiken ska främst arbeta med det fria musik- och danslivet.





Man skulle kunna säga att er uppdragsgivare är alla invånare i Västmanland. Berätta lite mer om utmaningarna att hitta dans och musik som motsvarar förväntningarna. 

Utmaningen ligger alltid i att vara till för publiken, att ge dem upplevelser men också att utmana deras bild och syn på vad högkvalitativ musik och dans är. Det är mäktigt att publiken i länet kan få möta t ex Brodskykvartetten, Olli Mustonen, Tarrabband, Faela, prisbelönta dansföreställningen Marmelad av Clarie Parsons eller Malaha Rai Banda. Vi lägger gärna en del konserter och föreställningar exklusivt i länet istället för i Västerås Konserthus. Men olika genrer har olika förutsättningar och spelplatsernas möjligheter i form av utrymme och teknik varierar kraftigt. Det är utmaning att hålla den breda profilen. Vi har ett uppdrag att arbeta med ett professionella fria musik- och danslivet men också här finns det olika sätt att definiera professionalitet och en folkmusiker och en kammarmusiker ser förmodligen också själva olika på begreppet.





Är det något som du känner att du inte hittar men skulle vilja ha på turné? Har du någon önskelista?

Jag skulle vilja ha allt bra på turné! Min vision är att ta världen till Västmanland och vara en nod för en nationella plattform för musik och dans som institutionerna faktiskt är, eller ska vara. Men i slutänden är det dialogen med arrangören som är det viktigaste. Förstår de inte värdet av föreställningen eller konserten spelar det mindre roll vad vi tycker. Ideella krafter kan man inte tvinga. Vårt uppdrag handlar om samarbetet med det fria musik- och danslivet, arrangörerna, främja det egna skapandet och bidra med konstnärlig förnyelse. Vill jag sprida den samtida dansen är det viktigt att en koreograf kan kommunicera med en nyfiken publik som inte alltid möter konstformen och då kanske man bara har en chans att få med dem på banan. Om man tittar på folkmusiken så är t ex en grupp som Kolonien (f ö medlemmar i MCÖ) en helt underbar grupp eftersom man kan göra så mycket. Få saker är för ”fult” eller för ”fint” utan vi som producenter och arrangörer ges en mångfald av uttryck och verktyg. Kommunikationen från scenen är lika viktigt som att man är en skicklig musiker tekniskt sett.





Utifrån Musikcentrums perspektiv, skulle vi till och med kunna ta en roll att förbättra möjligheten att kommunicera med både arrangörer och publik?

Absolut! Man har valt musiker av olika skäl och man kan inte göra om sin personlighet. Men en av era artister kan ju vara den enda artisten man möter i den genren. I Länsmusikens arbetssätt så måste vi sälja in varje musiker vi vill får ut. Arrangörerna jobbar ideellt och får ingen lön och det är viktigt att dom kan jobba med artister som dom verkligen tror på. Om jag inte har tillgång till hemsida, bra youtube- klipp eller om artisten har dåliga promo-texter så är jag bakbunden i mitt jobb. Den professionella dansen har länge sett trailers, foton och texter som en del av sin föreställning och presentation. Så det är väldigt viktigt att ha bra och ärliga verktyg som kan säga något om artisten. Men innehållet är och förblir det absolut viktigaste, dvs. de konstnärliga valen och förmågan att kommunicera med musik och dans. Min upplevelse av publik genom åren är att de oftast känner igen skillnader i kvalitet utan att nödvändigtvis vara experter.





Om vi övergår till Nordic Showcase — varför vill ni göra ett nordic showcase i anknytning till galan?

Jag frågade en hel del musiker i anslutning till de föregående galorna om vad dom ville skulle hända i Västerås när det var vår tur att ta stafettpinnen. Och svaren jag fick var väldigt samstämmiga — ”vi vill mötas, vi vill dricka öl, vi vill spela och vi vill få jobb.” Alla letar efter nästa gig och det betyder verkligen något att få möta köparna på ett mer strukturerat sätt. Vi är varken agenter eller något Musikcentrum men jag såg en chans att kunna erbjuda mötesplatsen, att få saker skall hända. Även om vi inte primärt är till för att ge människor jobb så blir vi ändå en av de största infrastrukturerna för att skapa jobb. Ca. 1 500 artister och musiker passerar våra scener varje år. Jag såg det som ett ansvar att medverka att situationen för alla dessa kan bli bättre. Och sedan började bidragsgivare och andra att bubbla nordiskt. Och på den vägen är det. Och det var då som vi också kontaktade Musikcentrum Riks som samarbetspart.





Kommer detta att ta er lite längre som regional institution internationellt?

Det finns självklart en utvecklingstanke i att göra en så stor sak. Vi är en liten och slimmad organisation men det kommer att bli ett tydligt steg in på den internationella arenan. Västerås Sinfonietta har länge varit nationellt och internationellt varumärke och det här kommer att ge oss en större synlighet och bättre kontaktytor som länsmusikorganisation.





Vi är väldigt glada för samarbetet med er och idag är det väldigt olika hur regionala institutioner ser på oss. Tror ni att andra regionala institutioner skulle ha nytta att jobba med ett Musikcentrum?

För mig är det naturligt att man som länsmusik arbetar med alla och ni är ju en av de som tydligt företräder det fria musiklivet. Vi samarbetar med andra centrumbildningar inom dans. Vi samarbetar med institutioner, agenter, produktionsbolag och fria producenter för att utföra vårt uppdrag. Som jag ser det, är ni en del av den infrastruktur som vi behöver. Det finns ingen konkurrens. Ni arbetar nära konstnärerna på ett sätt som vi varken kan eller kan göra. Men det finns en styrka här som gör att vi får musik att spridas.





Ni är ju en av dom som alltid har varit med på internationella mässor under en lång tid, vi har regelbundet träffats på WOMEX, Classical: NEXT & ISPA. Har ni en större internationell ambition än andra länsmusikorganisationer?

Västmanlandsmusiken i sig har inte stora internationella kontakter och det var det jag tog sikte på när jag började mitt förordnande på Västmanlandsmusiken. Med Rikskonserters nedläggning försvann vårt fönster mot världen. Behovet av att skaffa sig eget know-how och tillsammans få se och uppleva andra delar av musik- och danslivet internationellt sett ökade och idag är vår ambition att vara en del det nationella och internationella spel- och marknadsplatserna för att kunna skapa ännu mer spännande verksamhet för publiken.





Ni tycks ha dragit exakt samma slutsatser som vi gjorde kring det hål som uppstod efter Rikskonserter. Men kan du göra en spaning framåt internationellt för svensk musik. Kan vi bli större, synligare, mer framgångsrika?

Vi måste sätta en ny struktur som kan fylla detta vacuum, men på ett nytt och kanske bättre sätt där alla led har ingångar och möjlighet till påverkan. Det skall bli spännande att följa om de nya nationella turnésamarbetena som håller på att växa fram kommer att förändra musiklivet över gränserna. Jag tror att det är då vi kan börja prata om export på riktigt eftersom det väldigt ofta handlar om byteshandel. Jag tror att Sveriges musikexport kan växa inom alla genrer och inte minst folk- & världsmusik, jazz och annat utanför pop & rock. Man sneglar ibland avundsjukt på Finland där man sätter konsten först som exportvara. Vi kanske kan få till ett Ikea i musik kanske?





Om vi byter fokus lite — kan man hitta bättre sätt att samarbeta inåt mellan Stockholmsregionen, Västmanland, Sörmland och Uppland?

Kulturen är i sig progressiv och parter av olika slag vill oftast samverka eller är tvingade till det på grund av finansiering eller avsaknad av strukturer. Samverkan är bra men det kostar även pengar vilket ibland kan underskattas och glömmas bort men samverkan måste alltid utgå från att alla parter ser sig som en vinnare. Annars går samarbetet på sparlåga och riskerar att inte lyckas alls. Om man ska prata samarbeten mellan län och region måste det finnas möjlighet för finansieringen att gå över läns- och regiongränserna. Med regionaliseringen som den ser ut idag riskerar man att låsa inne pengarna i den egna regionen samtidigt som de nationella uppdragen har försvunnit eller blivit mer otydliga. Bildandet av turnénätverk där parterna bär sin egen kostnad och med liten överbyggnad OH-kostnad är ett kostnadseffektivt sätt för staten att fullgöra sina kulturpolitiska mål. Ett sådant exempel på turnénätverk är Dansnät Sverige som turnerar nationella och internationella gästspel i hela landet med hjälp av parter och underparter. Inom nätverket finns kompetensutbildning och stöd till parterna och programläggningen görs gemensamt av parterna. Internationell Kammarmusik i Sverige var ett annat nätverk som vi var med och drev tillsammans med Kammarmusikförbundet. Nätverket fick stöd av Statens Musikverk i 3 år men nu inväntar vi den nya turnéstrukturen som presenteras under Folk- och Världsmusikgalan.