Åsikt — musiken, en faktor i klimatarbete:

Sommarsäsongen har startat tidigt i år. Skogsbränder, översvämningskatastrof i Italien, den värsta torkan på fyrtio år på Afrikas horn, vattnet stiger i Torne älv. Samtidigt väntas en intensiv resesommar och Swedavia rustar flygplatserna. Konsumtionen går upp trots lågkonjunktur. Trender och tendenser kring vart vår livsstil för oss pekar åt olika håll. Finns det en bred klimatopinion? Försöker vi eko-konsumera bort vår klimatångest?

Musiken kan både vara en föregångare och plattform för att föra utvecklingen framåt. Jag kommer inte använda denna ”åsikt” till självklarheter, det finns inte två sidor av huruvida klimatfrågan är den centrala framtidsfrågan, men det finns några initiativ inom musiklivet som jag skulle vilja sätta ljuset på.

Way out West, en musikfestival i framkant:

Musikindustrin bidrar som alla andra områden till klimatavtrycket. Självklart bidrar turnéer, och allt runt musikfestivaler och konsertarrangemang, till miljöpåverkan. Även streaming har en hög miljöpåverkan och en undersökning som jämför den samlade vinyl- och cd-produktionen kom 2020 fram till att streaming av musik hade avsevärt större miljöpåverkan trots plast, transporter, förpackningar och andra parametrar i den fysiska produktionen. Men i denna komplexa väv så finns det självklart många olika vägar, och medvetenheten växer i musikindustrin både kring hur man kan och måste minska sina klimatavtryck. Och att livemusik och miljötänk inte behöver innebära en motsättning.

Alla som har varit på Way Out West (MCÖ:s partner-festival i Keychange) vet att det är en kommersiellt framgångsrik festival som också signalerar olika värderingar. Den har genom åren kallats både progressiv, PK och woke . Ur min synvinkel är den dock en föregångare på många områden. Den är inkluderande och lockar med sitt diversifierade program en blandad publik både i ålder och bakgrund. Jämställdhet och mångfald på scenen är en av förklaringarna men också att man har sätt att hantera publikens trygghet med ”dare to care-modellen”. All personal tränas i att se och hantera situationer som kan utvecklas till våld, sexuellt ofredande, eller att människor far illa på annat sätt. Det här har lett till att det är ett arrangemang med mycket hög trygghet trots sin storlek.

När det gäller miljöpåverkan så har Way Out West en grundfördel eftersom det enda sättet att ta sig till festivalen, som äger rum i Slottskogen i centrala Göteborg, är med kollektivtrafik eller genom att gå eller cykla. Detta kan såklart problematiseras något eftersom den även lockar en stor publik som reser från andra orter men i mätningar är varje besökares CO2-avtryck lågt. Besökarnas resor är också den största påverkanseffekten på livemusikens klimatavtryck även om artisters resor, elförbrukning och andra faktorer också måste vägas in. En annan viktig faktor är publikens konsumtion på plats.  Festivalen blev tidigt köttfri (något som enligt forskare från Göteborgs Universitet) minskade miljöpåverkan med en fjärdedel), och fortsatte sedan med att i princip bara tillhandahålla vegansk mat. Policyn har även inkluderat att man avskaffat all plast i förpackningar, ölen är ekologisk och de fortsätter att försöka minska påverkan på miljö och klimat.

Men en viktig faktor är att också mäta klimatpåverkan. Ett av de svenska forum som försöker samla eventbranschen är initiativet Greentopia. Initiativet kommer från bland annat Svensk Live och Riksidrottsförbundet och man arrangerar nu för andra året en konferens på just Way Out West för att lyfta frågan till branschen. Är du intresserad av både miljö och musik rekommenderar jag en tågresa till Göteborg i augusti.

The Green Room & Julies Bicycle

Många av de organisationer som driver miljöarbete i musikindustrin har ett intersektionellt fokus och ser hållbarhet i ett vidare holistiskt perspektiv.  Det handlar ofta om en kombination av tre områden —  synliggörande och medvetenhet, konkreta metoder och åtgärder, samt att belysa detta med fakta och kunskap. En av de organisationer som ligger i framkant är franska The Green Room som skapats av Gwendolenn Sharp och som jobbar strategiskt för att skapa medvetenhet om miljö och rättvisa men också för att förändra arbetssätt inom musik- och kulturvärlden.

The Green Room har genomfört en rad rapporter och undersökningar. De arbetar med coaching av turnerande artister och teknisk personal men deltar även kontinuerligt på festivaler och musikmässor för att skapa medvetenhet om miljöfrågor och sprida kunskap om fungerande metoder. Gwenndolenn var uttagen till 2021-22  års Keychangeprogram och talare på Greentopia 2022. På The Green Rooms sida finns länkar till resurser och verktyg för musikindustrin, men också studier och rapporter. Just nu genomförs en undersökning, STOMP, för att kartlägga hur musiker arbetar med digitala verktyg och för att hitta vägar för hållbara digitala strateger. Länk till STOMP här: Är du musiker, fyll gärna i enkäten.

En annan är Julie’s Bicycle i Storbritannien, som arbetar för att kulturområdet både skall bli klimatneutralt och vara en bidragande faktor för att återställa naturen. Man arbetar också för att skapa opinion inom miljö och rättvisa. Det är en organisation som sedan 2007 gjort ett stort avtryck och man samverkar med brittiska kulturrådet för att skapa konkreta förändringsprojekt, men arbetar också med ledarskap i organisationer. En viktig del är även att skapa nätverk och man har samlat en rad organisationer och företag i nätverket Creative Green.

Julie’s Bicycle har också samlat externa resurser, här finns allt från projekt kring CD-förpackningar till olika verktyg för att mäta klimatavtryck. Länk till sidan här: JB har även en egen ”carbon calculator” här:

Slow touring:

För MCÖ handlar det inte om att musiker skall sluta komma ut och möta sin publik utan om att göra det på ett mer hållbart sätt. Under pandemin fanns tid till diskussioner och reflektion och många samtal hölls om hur vi skulle jobba på ett mer hållbart sätt efter pandemin. Ett begrepp som ofta talades om var ”slow touring”. Dvs att inte se tidsmaximering och snabbast möjliga transporter till största möjliga antal konserter inom kortast möjliga tidsram som det yttersta målet. Utan snarare om att skapa en lägre puls i turnerandet där man gör fler saker och stannar lite längre på samma plats.

För man kan möta sin publik på fler sätt och i andra miljöer än bara på klubben eller konserthuset. Man kan möta det lokala musiklivet, barn och ungdomar. Göra intervjuer på lokala radiostationer och lokal media, och göra platsen till sin när man är där. En sådan modell ger även möjlighet till mer miljövänliga transportsätt. Förutom just mindre miljöpåverkan så kan man också nå fler mål kring turnerande, inte minst musikers hälsa och hållbarhet genom minskad stress och högre livskvalitet under turnéerna. Men även bygga sin karriär (vilket denna högst intressanta artikel i Berklee Online beskriver, om hur The Police gjorde just detta under 3 dagar i Boston redan 1978) . Det kräver självklart nya tänkesätt och metoder, och kanske nya affärsmodeller. Men det finns en belöningsfaktor på flera nivåer.

Synliggörande, branschen och artisterna:

Musikvärlden har en särställning när det gäller att vara en plattform för budskap. Men även här är nätverk och initiativ centrala.  Det finns en rad initiativ globalt men det som har fått ett brett genomslag i Europa är det ursprungligen brittiska initiativet Music Declares Emergency och kampanjen No Music on a Dead Planet med en rad olika initiativ under sitt paraply. Just nu har 6803 artister och organisationer skrivit på deras deklaration. Exempel är The 1975, AURORA och Billie Eilish och organisationer som BLACK LIVES IN MUSIC, Music Managers Forum och Universal Music UK. Även Musikcentrum Öst kommer att skriva på avsiktsförklaringen och jobbar nu på en ”pledge” så att det också skall få ett innehåll för att kunna påverka de områden vi verkar inom.

De här nedslagen är några exempel på hur musikbranschen kan visa på vägar framåt, både i konkreta metoder men också i opinionsbildning. Det finns bara en väg framåt men genom att dela idéer, goda exempel och förebilder så kan vägen bli något rakare och vi ökar chansen att nå klimatmålen. Dela gärna dessa resurser i era egna nätverk. Framtiden måste byggas på alla nivåer och alla nivåer är viktiga. Vi på MCÖ försöker jobba på vårt sätt med sikte på musik av fler artister för fler människor men på ett mer hållbart sätt. Vi ses vid scenkanten! Jag tar cykeln om det inte regnar för mycket. Då får det bli t-bana.

Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst