åsikt: “riktiga jobb…”

Stämningen är inte på topp i kulturvärlden just nu. Hösten började med lokalpolitisk marknadsrevolution ledd av Norrköpings självutnämnda Thatcherist Sophia Jarl. Och när hon drog på med utspel om den bortskämda kultureliten slog mätarna över på rött. Därpå kom kulturinstitutionerna i sökljuset. Naturhistoriskas tak rasade in p g a mångårigt eftersatt underhåll, Nationalmuseum hotar att flytta eftersom de inte har råd att betala (statens) marknadshyror och Filminstitutet vägrar betala en markhyra som i ett slag höjs med över 500 procent.

När kulturbudgeten nyligen offentliggjordes blev det dags för studieförbunden att stå i fokus. I en i övrigt tuff budget beskrivs kapningen på 27,7 procent, eller en halv miljard under 3 år, som en drastisk nedmontering av en mer än 100-årig folkbildningstradition. Det är svårt att hitta någon motsvarighet sedan vi fick en strategisk statlig kulturpolitik 1974. Är detta ett tecken på ett större skifte och en begreppsförskjutning? Hur värderar den nya kulturpolitiken saker som ideell sektor, civilsamhälle, bildning, kultur, och inte minst demokrati på gräsrotsnivå. Och vad innebär det för musiklivet?

Vad säger de politiska partierna?

För en radikal omsvängning som denna måste det väl finnas ett brett politiskt stöd, åtminstone hos regeringen och dess stödpartier? 2022 genomförde Studiefrämjandet en enkätundersökning om synen på studieförbunden, som samtliga politiska partier deltog i. Inom det nuvarande regeringsblocket var åsikterna att studieförbunden: hade en ”mycket viktig funktion i samhället” (KD), var ett ”nav i kulturens infrastruktur” (L), hade betydelse för att ”öka gemenskapen och bidra till ökad demokrati” (M) och var ”en av grundbultarna för framväxten av den svenska demokratin.” (SD).

Oppositionen menade att studieförbunden är något ”omistligt i vårt samhälle” (C), att de innebär ”förutsättningar inte bara för individen utan också för ett inkluderande samhälle” (MP), att de har haft ”en viktig roll för demokratins framväxt” (S) och är ”viktiga i arbetet för en stark demokrati” (V).

Det är alltså en historisk kapning av ett område som tycks ha ett oomkullrunkeligt stöd. En rörelse som är avgörande för att sprida folkbildning över landet, och, som alla enhälligt säger, en plats för att stärka och utveckla demokratin. I en tid när just nedmonteringen av demokratin är den stora frågan globalt, i alla fall för de politiska system som säger sig hylla den. Jag får inte ihop det.

Riktiga jobb och livsval:

Som argument för kapningen menar man att man för över resurser till utbildningar som skapar ”riktiga jobb”. Vad är då riktiga jobb? Vad är viktiga och riktiga yrken för oss alla förutom det som budgetpropositionen tycks peka ut: snustillverkning, vapenindustri, försvar och hushållsnära tjänster? Frågan om den framtida arbetsmarknaden handlar också om förutsättningarna för att reflektera över sin framtida väg - att pröva, drömma och vid en specifik punkt ta steget.

Musiklivet och folkbildningen:

Vad innebär detta konkret för musiklivet? Studieförbunden får sina medel av Folkbildningsrådet. Där ingår även folkhögskolor och tillsammans är de ett avgörande segment för semiprofessionell utbildning. Det är välkänt att folkhögskolor som Skurup, Ingesund med flera är viktiga högskoleförberedande utbildningar. Under pandemin fick folkhögskolorna stöd till 3000 extraplatser som togs bort inför 2023, och de 100 mkr som tillförs i i praktiken en otillräcklig kompensation, inte minst sett i ljuset av kostnadsökningar.

Men basen för framtida musikkarriärer, oavsett om den är autodidakt eller utvecklas på folkhögskolor och i akademier, är den enorma infrastruktur som studieförbunden utgör. För tiotusentals musikgrupper och artister in spe handlar det om replokaler och repcirklar, utbildningar, festivaler, konserter, inspiration, mentorskap etc, på alla nivåer, och märk väl, i hela landet.

Det är inspiration och konkretion som enträget bygger det s k musikundret från grunden. Och inte heller oviktigt en sund, stor och förhållandevis grön ekonomi som gjort oss till det tredje största nettoexportlandet av musik. Men vi som jobbar internationellt med musik vet också att det ger en bild av Sverige som musiknation vars positiva effekter spiller över på många andra områden. Ett immateriellt värde som vi borde fortsätta att värna om.

En ekvation som inte går ihop:

Vi har tidigare kritiserat diskrepansen mellan avsaknaden av satsningar på tillväxt, d v s kulturskolan i relation till de förväntningar som staten har på ett musikunder = musikexport = intäkter till staten + immateriella värden = stärkt Sverigebild. En ekvation som helt uppenbart inte går ihop. Men mellan dessa entiteter så är hela folkbildningsområdet en avgörande sektor för att semiprofessionella talanger skall kunna ta steget till en musikkarriär. Och där är neddragningen ytterligare en faktor i denna diskrepans.

Ingen skulle ifrågasätta att det krävs bredd för att skapa spets inom idrotten och självklart måste samma resonemang tillämpas på musiken. Bredd ger spets. Och vid sidan av alla uppenbara effekter av studieförbunden, som stärkande av demokrati, höjning av livskvalitet och bildning för invånare i hela Sverige, så är de rent strategiska effekterna av denna urholkning ett konkret hot också mot musiklivets framtida utveckling.

Vi behöver en holistisk kulturpolitik:

Det förs diskussioner kring behovet av helhetssyn och helikopterperspektiv på många områden. Skola, vård och omsorg, kampen mot organiserad brottslighet, bostadspolitik - på alla dessa områden handlar det om att skapa bästa möjliga effekter utifrån resurser. Så också i kulturpolitiken. Norrköpingssyndromet kan ses som en kombination av ideologi och okunskap men är en effekt av idén om att enkla lösningar visar på politisk handlingskraft. Vi behöver en kulturpolitik som på riktigt analyserar effekterna av drastiska beslut. Vi behöver en kulturpolitik som värnar om framtidens kulturliv i stället för politiska poänger eller neddragningar på områden där effekterna märks först på längre sikt. Kapar man rötterna får man inga blommor.

Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst