Det var nog få som hade väntat sig att särskilt mycket skulle tillfalla kulturen av det rekordstora reformutrymme på nästan 80 miljarder som finns i regeringens budgetproposition för 2026. Och det vi fick var den lägsta andelen av statens budget på 26 år. Parisa Liljestrand säger sig dock vara nöjd, och motiverar att det beror på att statsbudgeten är ovanlig hög. Men faktum är att budgeten för alla 27 politikområden ökar utom för internationellt bistånd, kultur, bostadspolitik/samhällsplanering och näringsliv. Se regeringens sammanställning här:

Jag tror att det handlar om inställning till vad kultur är, och vilken betydelse den har. För de som ser kultur som ett egenvärde eller som en viktig del av samhället, välfärden, samhörighet, Sverigebild, livskvalitet, eller vad man nu vill lägga i kulturbegreppet är det nu det är dags att läsa på. Följ de olika partiernas reaktioner på budgeten. Var ligger regeringspartierna och SD:s prioriteringar? Vad säger oppositionen?  

Det finns mindre tillskott i budgeten även om totalen ligger på runt 17 miljarder (detta innefattar kultur, medier, trossamfund och fritid). Det handlar om åtgärder för läsfrämjande, en del renoverings- och hyrespengar till statliga museum och kulturinstitutioner, t ex Operan, satsningar på fritidskort för unga och utredningar om ett museikort.  Men att så mycket av infrastruktur, bidrag till musikgrupper, klubbar, festivaler etc är utan några kostnadsuppräkningar ytterligare ett år, innebär en fortsatt urholkning av regeringens neddragning som började 2023. För att sätta lite siffror på detta har jag har räknat lite på budgeten i relation till inflationen. Förra regeringens sista budget och den nuvarande som nu alltså lägger sin budget mandatperioden ut.

Jag kommer att fortsätta höstens tema, att titta på kulturpolitiken utifrån musikens olika delar. Förra åsikt #43 handlade om kulturpolitik och skapande, den här kommer att försöka resonera kring kulturpolitik och kulturskaparens arbetsmarknad i Sverige (med fokus på musiken) men också vad det innebär för unga nya talanger på väg in i en karriär. Jag kommer senare under hösten att skriva om publiken och om tillgänglighet till musik, om musik för barn och unga, om stöttning av konsertarrangörer, och om internationella satsningar och musikexport.

Utgiftsområde 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid:

Generellt präglas området av ett status quo där få eller inga nya satsningar finns men jag skall ändå göra några små nedslag i tre budgetposter. Jag kommer inte att diskutera prioriteringar till eller från andra konstformer utan bara göra en analys av några delar som på olika sätt rör musikområdet.

1:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete.

Här ligger en stor del av kulturlivets organisatoriska infrastruktur. Centrumbildningar, allianserna, kulturråden ute i världen, Export Music Sweden och en rad andra delar som är avgörande för kulturens utveckling och nyrekrytering. När jag tittade snabbt på denna budgetpost såg jag att man ökat budgeten med 47 mkr och hade under någon minut förhoppning om att man faktiskt skulle stärka centrumbildningarnas viktiga verksamhet, göra adekvata insatser kring internationalisering eller annat som varit extra eftersatt de senaste åren. Hela tillskottet är dock öronmärkt till större satsning på läsfrämjande på folkbiblioteken, och mindre satsningar på samisk kultur och finlandssvenska institutet, vilket jag som sagt inte sätter i motsättning till musiklivet men konstaterar, inga nya pengar till musiken eller bredare organisationskultur.

Jag tror att vi nu behöver ett Kulturråd som i högre grad äskar medel i konstruktiv samverkan med branschaktörer och som kommunicerar effekterna av förd politik på ett tydligt sätt. Kulturrådet är verktyget för politiken. Man tar inte egna beslut och skall effektuera regeringens politik, men som alla ansvariga myndigheter måste man också ha en grundlig förståelse för kulturskaparnas och marknadens förutsättningar, analysera politikens effekter och förmedla den till politiken. Myndigheten Filminstitutets VD Anna Croneman är ett exempel på detta . Hon kommenterar sakligt budgeten, problematiserar avsaknaden av nya satsningar på filmen, konstaterar att den varit eftersatt, och sätter det i en nordisk kontext. Och därefter förutsätter att processen kommer att framskrida mot en filmproposition. Vi förväntar oss inte att Kulturrådets GD skall stå med megafon på barrikaderna men GD borde jobba med branschen för att optimera kulturpolitikens effekter och men också påvisa negativa verkningar. Det finns skrivningar om vad avslag av förslag till tillskott kommer att leda till men de är försiktiga, och jag saknar mycket analys kring situationen för musiken.

För okunskap om kulturens mekanismer har på musikområdet resulterat i en låt-gå politik. Talang och möjligheter fortsätter att pysa ut, och det vi tappar kommer att ta lång tid att återställa. Att bygga långsiktigt och reparera det som gått sönder av bristande underhåll är dåligt valfläsk men inte desto mindre avgörande för framtiden. Och där har en opolitisk myndighet en viktig roll.

Men det ligger också ett ansvar hos andra makthavare inom kulturlivet. Även om det är förståeligt att institutionerna är rädda om sin verksamhet så är det beklagligt att chefer för institutioner och konserthus inte ryter ifrån mer när hela basen för deras framtida verksamhet långsamt förtvinar, eller ännu värre inte ens får chansen när det gäller de unga talangerna.

När det gäller musikexporten så har nu KuR efter ett decenniums påtryckningar från musiklivet lanserat något som kan bli ett relativt funktionellt och snabbt handlagt stöd till internationell mobilitet likt det andra nordiska länder har. Men det är viktigt att framhålla att medel har plockats från det internationella projektstödet så i kronor är det inte något tillskott för att stärka svensk musiks synlighet. Det är ändå positivt att man anpassar sig något till de internationella förutsättningar som Sverige måste förhålla sig till.

Svensk musikexport är dock fortfarande lika underfinansierad som någonsin vilket jag kommer att skriva om i en kommande ”åsikt”. Bristen på långsiktighet och satsning på nischade genrer är något som gör oss till en internationell anomali. I Kulturrådets äskande beskriver man sitt arbete på följande sätt:  Genom bidrag till kulturlivets internationalisering stärker Kulturrådet det internationella utbytet inom bildkonst, form, konsthantverk, litteratur, dramatik, scenkonst och musikbranscher, inom vilka många företag är verksamma. Toppen, problemet är bara att det inte stämmer. Det finns inget konkret skrivet om just musikexporten, och heller inga äskanden kring tillförsel av medel. Musikexporten behöver ett kraftfullt tillskott, speciellt kring att lyfta eftersatta genrer som jazz-, folk-/världsmusik och nutida konstmusik. Sedan Musikplattformenn försvann så har momentum tappats på många områden. Internationellt är det tvärstopp för rimliga samarbeten eftersom finansieringsmöjligheter i princip saknas helt.

2.3: Stöd till vissa teater-, dans- och musikändamål

Bakom denna rubrik ligger i princip hela det fria kultulturlivet på scenkonstområdet. Musikgrupper, jazzklubbar, teatrar, danskompanier. Det är kulturlivets breda infrastruktur av scener, arrangörer och utövare. Och det är en budgetpost som är möjlig att jämföra med tidigare år och det finns skäl att titta lite bakåt för att förstå hur budgeten utvecklats. Den förra regeringens sista budget för området var 302 mkr (en återställning efter pandemin när de kulturella hjulen nu började snurra).

Inför budgetåret 2023 sänkte den tillträdande regeringen detta till 252 mkr, året därpå till 249 mkr vilket är den siffra som ligger i förslaget även för 2026. Alla som levt med i Sverige med de kostnadsökningar vi sett vet att detta är en stor urholkning men jag tittade på hur det konkret slår fram till dec 2026. Inflationssiffrorna kommer för övrigt från ekonomifakta.se. Räknat med den faktiska inflationen fram till nu och med en prognostiserad snittinflation på 2,6% (se uträkning *) så innebär det den nuvarande regeringen föreslår att i värde minska stödet till detta helt grundläggande område med 122 mkr i relation till förra regeringens budget 2022, detta alltså inräknat kostnadsökningar. I procent handlar det om nästan en halvering, 49 %.

Här måste också framhållas att att KuR äskade 20 mkr till musiklivet och 30 mkr till teater, dans och cirkus. Äskandet togs inte med i budgeten av regeringen.

13.1 Statsstöd till studieförbund

Regeringen kapar ytterligare 147 mkr från en redan stor neddragning (vilken var från 1.741 mkr 2024, till 1.641 mkr 2025). Nu föreslår man ytterligare sänkning till 1496 mkr inför 2026. För musikens del är detta ett grundskott för återväxten. Studieförbundens betydelse både på en amatörnivå och vidare till en semiprofessionell nivå är avgörande. Det här gäller inte minst utanför storstadsregionerna. Att studieförbund också är en viktig faktor bakom en rad satsningar kring professionell karriärutveckling är ytterligare ett exempel på hur vi slänger bort möjligheter som finns där mitt framför våra ögon. Även här blir resultatet ett tystare Sverige med mindre relevans för omvärlden.

Vad får då förändringar i kulturpolitiken för effekter på artisternas arbetsmarknad, tillväxt och förutsättningar?

De som drabbas av kulturbudgetens effekter i förlängningen är publiken, landsbygden och kulturskaparna, igen…  Även om det höjda stödet till stipendier kvarstår från 2024 så är det insatser för att stimulera en bred arbetsmarknad som skapar en långsiktig försörjning. Och det som vi måste odla, en publik. De kommer alltid att vara den stora resursen för musiklivet. Och det är i relationen med publiken som musiken utvecklas. Men det är ett odlande som också kräver näring.

Sverige beräknas ha en bas av ca: 6.000-7.000 professionellt utövande musiker och artister (en sammanvägning av en rad källor, Konstnärsnämnden, Musikerförbundet, rapporter från Musikalliansen, statistik från SCB etc). Skap (Svenska Kompositörer av Populärmusik) och FST (Föreningen Svenska Tonsättare) har drygt 2.000 medlemmar av professionella musikskapare. Till detta tillkommer (och ofta överlappar) närmare 100 000 Stim-anslutna musikskapare, en stor del är inte professionellt aktiva men bland dessa finns också de musikskapare som bygger det svenska musikundret internationellt och svarar för de 14 miljarder som MusikSverige beräknar att branschens intäkter utgör. Från Max Martin till Isabella Lundgren. Från Lena Willemark till First Aid Kit.

Allt detta representerar tusentals individer som behöver ha rimliga förutsättningar för sin försörjning. Men det är också personer som bidrar till hela Sveriges mentala välfärd, ett levande kulturliv i hela Sverige, en internationell bild av Sverige som ett kulturellt rikt och mångfacetterat land som både värnar om tradition och utvecklar spetsen.

Att vi då har en kulturpolitik som nedmonterar dessa förutsättningar är ett bekymmer på många plan men också ett statligt sanktionerat slöseri av talang och möjligheter. Begrepp som armlängds avstånd tycks handla om att titta bort. Jag minns när Tobias Billström som tillförordnad arbetsmarknadsminister slängde ur sig att han minsann inte hade lust att sponsra musiker som inte kunde försörja sig mellan gigen, apropå att man omöjliggjorde att deltidsstämpla. I vissa politiska miljöer är detta kanske att tala klarspråk, att säga till gnälliga kulturskapare att kamma sig, men det visar också att man inte förstår att musikeryrket handlar om en massiv del obetalt arbete, övning, låtskrivande etc.

Jag har skrivit detta många gånger men om man stänger fler och fler dörrar för unga talanger att skapa sig en försörjning, där man inte längre ser en möjlig framtid, och om fler och fler etablerade artister lämnar yrket, då kan vi inte beskriva det på annat sätt än att vi långsamt avlivar det svenska musikundret. Det är på scener och i musikstudior, på alla nivåer som våra artister och musikers arbetsplats finns, varje dag, varje kväll, varje natt. Från musikcaféet, förskolan och äldreboendet, till Riksmixningsverket, Pustervik, Oscarsteatern, Debaser och  Way Out West.

Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst och internationell koordinator Musikcentrum

* Snittet på 2025 års hittillsvarande inflation är 2,6% och det är den nivån jag räknat på fram till dec 2026.