Jag gör en paus i serien med musikens olika delar — musikexport kommer att bli nästa del i nästa ”åsikt” — för att i stället göra en djupdykning i musik- och kulturpolitik efter några intensiva dagar på konferensen Folk och Kultur som avslutades i helgen i Eskilstuna. Musikcentrum var inblandade i fyra seminarier och puffar för en högintressant rapport.

Det är en mångfacetterad upplevelse att se så stora delar av kulturlivet från hela landet mötas, och om man som jag arbetat i kulturvärlden i nästan 40 år så är det också många överraskande återseenden.

Folk och Kultur är ett tvärsnitt av de diskussioner, farhågor och förhoppningar som rör sig i kulturlivet just nu och det både märks och inte märks att det är ett valår. Jag skulle säga att omvärldsläget var ännu mer närvarande än partipolitiken på de seminarier jag bevistade. Jag hade ett par olika ”hattar” på mig under mässan. Musikcentrum Öst när det gäller relationer och kontakter på ett regionalt plan. Musikcentrum Riks-hatten handlade om musikpolitiska frågor men jag var också där för den lobbygrupp av Centrumbildningar som arrangerade två välbesökta paneler under dagarna. Bägge adresserade två avgörande frågor för svenskt kulturliv men från två helt olika håll.

En hotad infrastruktur mellan kultur och näring:

Ni som följer kulturdebatten vet att statens kulturbudget 2026 utgör den lägsta andelen av statens budget på mer än 20 år, något som får en rad effekter. Vi i centrumbildningarna arrangerade därför seminariet Kulturskaparnas infrastruktur — en hotad framgångsfaktor för företagsutveckling och kulturexport där vi konkret beskrev  hur de 13 centrumbildningarna idag är en avgörande (men hotad) faktor för mer än 13 000 professionella kulturskapare inom allt från musik, teater och dans, till konsthantverk, foto och bildkonst. De är ofta mikroföretagare (bandledare, koreografer, teatergrupper etc.) och många finns kvar i yrket hela sin karriär, ofta efter långa utbildningar. Och genom centrumbildningarna får de förmedling, kunskap, utbildning och mentorskap. Det unika är att varje centrumbildning bygger sin stöttande verksamhet utifrån just dess konstforms  förutsättningar. Det är den här insikten vi förmedlar till politiker och beslutsfattare.

Illustratörscentrums verksamhetsledare Valeria Hedman beskrev i utgångspunkten för seminariet, hur denna unika svenska företeelse — som dels genererar långsiktigt stöd till medlemmarna, men också stora skatteintäkter — nu är allvarligt hotad av stora nedskärningar som pågått ett antal år, och som på grund av inflation och kostnadsökningar slår än hårdare mot verksamheten. Resursminskningarna sedan 2021 handlar om nästan 25%.

Det var glädjande att två av våra tyngsta myndighetschefer på kulturområdet, Mika Romanus från Konstnärsnämnden och Madeleine Sjöstedt, Svenska institutet, deltog med en konstruktiv ingång i vårt panelsamtal (där jag också deltog). Allt insiktsfullt modererat och lett av Elisabeth Widlund Fornelius med en lång kulturerfarenhet, numera egen PR-byrå och dessutom kanslichef i organisationen Kreativ Sektor.

Vi diskuterade nya öppningar, både samarbeten och finansieringsmöjligheter, både kring företagande och kulturexport samt konstaterade att våra medlemmar redan idag får en betydande stöttning från Konstnärsnämnden t. ex. kring stöd för samverkan internationellt, residensprojet och kortare och längre arbetsstipendier. Madeleine talade mycket om den roll som vi borde framhålla mer, våra medlemmars betydelse för samhällets sammanhållning (mer om det senare) men också möjligheter att mer proaktivt arbeta mot utlandsrepresentationen, ambassader och konsulat i samverkan med SI.

Vi kommer att lägga ut en liten teaser från seminariet inom kort och mer om centrumbildningarna finns att läsa här:

Seminariet var ett steg i både konkretiseringen av vad vi gör och den avgörande betydelse för våra medlemmars arbetsmarknad som vi har. Det helt centrala för oss är att skapa en så bra struktur som möjligt kring försörjningsmöjligheter och en hållbar situation för så många kulturskapare som möjligt. Men också att kommunicera budskapet att vi både är kultur och näring, men får finansiering bara från det förstnämnda. Elisabeth påpekade insiktsfullt att vi borde tala mer om de mångdubbelt större stimulanser som går till näringslivet i relation till kulturområdet.

Som en pendang till seminariet kom Region Stockholms presentation kring av vad den kreativa industrin omsätter i Stockholmsregionen som ett slags kvitto på att det vi gör har en stor betydelse också för en sektors ekonomiska utveckling. Även om det här är siffror som både inkluderar Spotify och TV- och tech-industrin — tillsammans  med alla microföretagare i kultursektorn — så pekar just detta faktum  på det vi så ofta har påpekat, den kreativa näringen består av små enheter som kan få en enorm konstnärlig och ekonomisk betydelse.

Men att det offentliga också måste ta ett långsiktig ansvar för att denna sektor skall kunna utvecklas i mångfald och bredd, där det smala och det kommersiella kan samexistera. Detta är helt avgörande för att sektorn skall utvecklas. Vi ser inte minst på musikområdet att detta är kommunicerande kärl som behöver varandra. Läs Region Stockholms rapport här:

En fråga om att försvara demokrati och ett öppet kulturliv

Jag vill nog påstå att en bordunton under dessa kulturdagar minst lika mycket kom att bestå av tidsandan som av mer traditionell kulturpolitik. Vi ser nu hur historiska demokratier både hotas av antidemokratiska krafter inom landet men också bokstavligen utifrån, både territoriellt och i form av påverkanskampanjer online.

Madeleine Sjöstedt beskrev hur Svenska institutet mer och mer blivit en myndighet som bredvid sitt traditionella arbete att förmedla en positiv Sverigebild, också får ett allt tydligare uppdrag kring säkerhet och där Ukrainafrågan är mer och mer i fokus.

Musikcentrum Öst driver sedan mer än ett år ett omfattande program för ukrainska musikers promotion och utbildning i export readiness, Resonate UA, just med stöd av Svenska institutet. Det är ett program där vi kan lära oss mycket kring kulturens förmåga att också bli en del av samhällets sammanhållning och försvar för demokratin, ett verktyg för resiliens (som f.ö. är ett ord som trendar starkt).

Det andra seminariet som vi centrumbildningar arrangerade på Folk och Kultur blev därför exceptionellt intressant — Art holds society together. Om hur oberoende konstnärer och organisationer kan vara en antidot mot auktoritära krafter.

Mittpunkten i seminariet, som snarast var i form av en av en workshop, var den litauiska demokratirörelsen representerad av aktivisten och dansaren Gintare Masteikaite som beskrev hur den proteströrelse formats som stoppade det högerpopulistiska proryska partiet Nemunas Dawn från att ta kontroll över kulturens institutioner. Med med aktioner och demokratiska medel skall sägas. Gintare gav oss också en rad mycktet konkreta råd som jag tror att vi behöver ta på allra största allvar. Hur stor tilltro till våra demokratiska fundament vi än har visar verkligheten idag att vi inte kan ta dem för givna.

Att därpå att lyssna till Robert Egnell, rektor för försvarhögskolan , som gav en initierad analys kring den fria kulturen och hur viktigt det är att inte använda kulturen instrumentellt även om man gör det med de bästa avsikterna var högintressant. Han framhöll hur avgörande det är att skydda just kulturens frihet. Även om vi ser hur kultur, inte minst i Ukraina, blir ett kitt för både motstånd och sammanhållning, så är det just att kulturen är fri, bråkig, oförutsägbar som också utgör själva skälet att den måste försvaras. Han gav en av de bästa analyser av kulturens plats i samhället och kanske är det ett tidens tecken att det är personer som honom eller Handelshögskolans rektor Lars Strannegård som är kulturens främsta förespråkare.

Workshopen leddes av Lina Beijer och vi fick breda perspektiv också från Therese Hörnqvist, teatercentrum Östs verksamhetsledare som visade hur scenkonsten och barnens rätt till kultur blir en grundbult i framtidens samhälle. Philippa Staffas kom från stadsutvecklingen och beskrev ett progressivt sätt att jobba med torget som en fri mötesplats för hela samhället.

Visionärer om framtidens musikliv:

På väg till tåget han jag kolla in seminariet Visioner för framtidens musik-Sverige, ett samarrangemang av Svenska Musikerförbundet, SKAP, FST, Symf och Musikcentrum. 5 musiker visionerar om hur de vill se Musiksverige 2036. Från jazzviolinisten Therese Lie Evenstad till pop-producenten, låtskrivaren och musikern Peter Kvint. Visionerna handlade om återbyggande av Kulturskolan, försvar av upphovsrätten, lagstiftning kring AI:s träning på musikskapares material  eller vikten av förebilden för barn- och unga. Perspektiv och ödesfrågor för framtiden, tveklöst. Men ofta är det de andra infallsvinklarna som man bär med sig lika mycket och jag blev berörd av dansbandssaxofonisten Meta Fagerströms vision om respekt och rimliga förutsättningar  för den landsomfattande folkrörelse som dansbandskulturen utgör. Långt från min egen verklighet men också en av de uttryck som bygger vår musikkultur.

När det gäller politikernas inspel på visionerna kommer jag att påminna Socialdemokraternas talesperson Björn Wiechel många gånger inför valet om att han faktiskt sade kultur måste vara en del av välfärden, jag hoppas verkligen att han kommer att fortsätta att lyfta detta för det är helt centralt i att vara människa. Kulturen ÄR en del av välfärden. Vård, Skola, Omsorg OCH Kultur.

Musiklivet och en enad röst:

Hur ska vi då nå framåt? Vart är vi på väg? Hur ska vi både behålla vårt professionella musikliv och göra rum för den unga generationen? Hur ska vi nå igenom bruset? Det var inspirerande och överväldigande att vara med på Folk och Kultur men enligt uppgift var det 100 fler programpunkter än förra året. Mastigt, onekligen. Inspirerande, ja på många sätt.  Men det finns kanske en ökad risk att de viktigaste orden inte blir hörda. Det får mig att tänka på ett samtal jag var med på första dagen.

Jag var inbjuden att delta i panelen Idrottens samordning — Inspiration för musiklivets utveckling? som hölls under onsdagen och i arrangemang av UTOM (Unga Tankar Om Musik) och studieförbundet SENSUS. Det är kul att som oldboy få vara med i de diskussioner som tar ett annorlunda grepp på framtidsfrågorna  och här handlade det om musiklivets oförmåga att samlas och med en gemensam röst. Och som inspiration fanns Charlotta Stenhem med från Riksidrottsförbundet som berättade hur de jobbade internt och externt. Och det var en spännande panel ledd av UTOM:s verksamhetsledare Gustaf Elmelid. Musikcentrum representerade livemusikartister, Eva Karman Reingold , ordförande i SOM (Sveriges Oberoende Musikproducenter) upphovsrätt och labels och Max Låke, det regionala perspektiet från Regional Musik i Sverige.

Det är kanske inte förvånande att musiklivet har svårt att samla smala och breda genrer, live och inspelad musik, lokala och globala intressen etc. Men jag tycker att vi tog ett litet steg framåt i alla fall och om vi skulle lyckas att driva fler gemensamma frågor mot politiker och beslutsfattare skulle med stor sannolikhet mycket kunna hända relativt snabbt. Där är vi inte en men det finns ett embryo till en studiecirkel och när man kommer ner till organisationsformernas nitty gritty så inser man att det finns mycket lärdomar att dra från den mångfacetterade idrottrörslen. Det gäller ”bara” att ta rätt delar och att förädla dem till modeller och system som passar musiklivet. En intressant och framåtblickande diskussion var det hursomhelst.

Vad händer nu?

Vi går nu in i en valrörelse och jag hoppas att så många som möjligt i musiklivet kan jobba tillsammans för att också kulturen och  musikens frågor skall finnas i väljarnas sinne. Centrumbildningarna kommer att fortsätta att jobba för att konstnärernas villkor och strukturer skall bli synligare. Musikcentrum kommer att jobba för att musikens specifika frågor kommer att synliggöras och framförallt kommer vi alla att göra det tillsammans.

En del av er kanske såg vår julkalender där vi visade fram 24 luckor i kulturpolitiken. Under Almedalen lanserar vi nästa kampanj under rubriken Vad har vi för val? Förhoppningsvis höjer vi valtempraturen lite inför den 13 september.

Ha en fin vecka och klä er varmt,

Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst