Den 24 februari 2022 föreläste jag på Musikhögskolan i Stockholm för jazzstudenterna. Jag hade följt de illavarslande nyheterna från Ukraina. Ryssland hade mobiliserat i månader och nu hade den fullskaliga invasionen inletts på morgonen. Jag hade lite jobb att göra när jag kom ut och såg att jag fått ett mail från en ukrainsk Keychange-deltagare som för något år sedan flyttat tillbaks till Kyiv från Polen.

Hon frågade om jag kände någon i Lissabon, hon hade flytt med ett av de sista planen ut. Jag satte henne i kontakt med några olika personer i musikvärlden, det löste sig med boende tillfälligt och hon hamnade så småningom i NYC.

Några dagar senare hade jag ett samtal med en polsk festival i Katowice som berättade att det de nu sadlat om till flyktingmottagning, arrangerade konserter för flyktingar, gjorde om sina lokaler till boenden och matsal. De berättade att det var tusentals människor som passerade staden varje dag och många av dem var musiker och artister, en del säger att de är på väg till Sverige. De undrade om vi på Musikcentrum kunde göra något?

Jag ringde upp Stim:s VD Casper Casper Bjørner och frågade om vi kunde få hjälp att starta någon typ av nödresidens för musikartister i ett av de tomma rummen på vårt våningsplan, vi hyr kontor i Stimhuset i Stockholm. Han sade ja direkt och Stim hjälpte också till med lite möbler, datorskärmar, tillgång till studior och annat.

MCÖ hade aldrig jobbat med traumatiserade människor på flykt men som ett nätverk av musiker och artister insåg vi att om vi kan hjälpa musikskapare på flykt att fortsätta skapa musik, träffa andra musiker, få faciliteter att spela in, träffa branschen och få lite finansiella medel till försörjning, kunde vi inte bara kan ombesörja människors basala behov utan också deras läkning, självkänsla och identitetsstärkande.

Med hjälp av Postkodlotteriets kulturstiftelse, Stim som också gick in ekonomiskt i satsningen, arrangörer som Folkets Hus i Årsta och Fylkingen, våra systerföreningar i väst och syd, nätverket SWAN (Swedish Artist Residencies Network), Artists at Risk och andra, kunde vi hjälpa ett litet antal musiker att hitta sin plats i Sverige under drygt ett år, det arrangerade konserter, fixades med bankkonton, spelades in album, ordnades boende, kort sagt, vi gjorde vad vi kunde för att ge dem en musikalisk nystart. Ovan finns en kort film som gjordes vid en konsert på Fylkingen i samarbete med Postkodlotteriet.

Det fanns ingen plan och vi prövade oss fram men resultatet är nu att vi är en som jobbar tätt med Ukraina på daglig basis. Vi har startat projektet Resonate UA med stöd av Svenska Institutet där vi jobbar med artister som finn i Ukraina och som alla som läst ”buller” har koll på. Läs mer om projektet här:

Att jobba med utvalda talanger att blomma upp i en internationell miljö är oerhört stimulerande och en förlängning av det vi normalt gör, men det som är den stora skillnaden är att ta del av är berättelser och vardag som är så nära och så långt borta på samma gång. Att ha daglig kontakt med människor vars vardag handlar om en långsamt malande tillvaro av krig, död och ångest, men också repetitioner, mailande av noter, sound-check, biljettförsäljning och oerhört försiktiga framtidsdrömmar, är något som förändrat oss som organisation men som också pekar på något som kulturlivet skulle kunna göra mer.

Jag kommer aldrig att glömma kvällspromenaderna hem i Bremen eller Tampere med Andrii, Olha, Mariia eller Alina. Samtal om vardag, mat, musik, gager, men också ångest, nätter i skyddsrum, inkallelse, och en klaustrofobiskt känsla av att det inte finns någon väg ut. När vi kunde erbjuda några av dem att delta på plats på jazzahead! och WOMEX blev det en andningspaus i en helvetisk vardag.

Vi i Sverige lever en exceptionellt priviligierad tillvaro. Det är vår plikt att inse det, att uppskatta det och att använda det för att skapa goda ting. Det kan vara att ta hand om sin närmaste krets, skapa ett gott grannskap eller bara att göra sitt bästa i det sammanhang man befinner sig i. Men vi kan också skapa den magi som får oss alla att gå vidare en dag till. För mig handlar det kanske om musik, konst och litteratur. För andra om dans, teater eller parkour.

Men vi alla borde reflektera mer över värdet i det vi har, och hur kulturlivet i högre grad skulle kunna jobba konkret med sina kolleger som lever under krig eller förtryck. Var det än är och i vilken konflikt det än handlar om. Demonstrationer, insamlingar och stödgalor är jätteviktiga för att skapa opinion och resurser, och det är kulturlivet bra på. Men den typen av residensprojekt är en modell som skapar förändring på djupet, och relationer som varar.

Ta hand om er,

 Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst