“Vad har vi för val?”

Behöver vi verkligen fortsätta att tala om jämställdhet i musikbranschen? Är inte Sverige ett jämställt samhälle? När vi startade projektet Keychange 2017 var intresset enormt. En insikt började växa i musikbranschen om att talang är jämt fördelad men att vi kanske riskerar att tappa något väsentligt om vi inte också förmår riva de barriärer som slentrianmässigt stänger ute eller i alla fall försvårar för många personer utanför normen att nå sin fulla potential.

Det var för att förändra detta som ett ett antal partners som bestod av musikorganisationer som Musikcentrum Öst, upphovssällskap som PRS Foundation och festivaler som Way Out West, Reeperbahn Festival och Tallinn Music Week startade ett projekt som initialt fokuserade på kön, relationen män kvinnor och primärt på livescenen. Men som sedan dess breddats till fler delar av branschen, expanderat till USA och som tagit ett mer intersektionellt perspektiv och även talar om “gender minorities”, etnisk bakgrund, klass och andra utestängande faktorer.

Hur har då politiken hängt med och hur har det gått för jämställdheten? När det gäller politiken så ser vi tydligt att man backat från ambitionerna att med politiska medel trycka på utvecklingen. Sedan 3-4 år så frågar visserligen statliga myndigheter som Kulturrådet fortfarande om statistik kring könstillhörighet hos deltagare men kraven på att också rapportera vilka strategier och åtgärder aktörer som söker stöd genomför saknas. Vi som jobbar med dessa frågor ser detta som mer allvarligt, än hur man talar om det i allmänna ordalag. Vi ser idag allehanda paroller på valaffischer som få skulle ifrågasätta. Vem vill inte ha trygghet, vem vill inte ha frihet och vem vill inte ha en bra vård. Men det är i handling och konkreta åtgärder som vi kan skapa en förändring. “Huret” är avgörande. Och om vi ser statistik kring hur musikscenen utvecklas så ser vi fortfarande att barriärerna till stor del finns kvar.

Därför har också Keychange fokuserat på själva metoderna för förändring. Vi skiftade fokus från allmän artist- och branschutveckling till att arbeta med ledarskap och DEIA (Diversity, Equity, Inclusion and Accessibility) i programmet Keytchange Leaders. Vi lanserar också inom kort ett onlineverktyg, ett toolkit för att ge en stöttande hand till festivaler, musikföretag och andra som vill öppna upp sin verksamhet för ett både mer jämställt innehåll och en bredare publik.

Det finns många skäl för musikbranschen att skapa bättre och mer jämställda förutsättningar, inte minst kommersiella. Den unga publiken vill se en mångfald både på och bakom scenen. Genom en jämställd programmering men också arbetsplats ökar man kvaliteten i alla led och förutsättningarna för framgång. Genom att ta tillvara på all kunskap och en mångfald av metoder får vi ett musikliv i fortsatt utveckling. Och det handlar om såväl de högsta cheferna, producenter, musikskapare, teknisk personal, PR, techbolag, media, alltså hela musikbranschen och ända fram till artisterna som möter publiken.

Bilden av utvecklingen är komplex. Keychange har sedan starten haft en möjlighet för stora delar av musikbranschen att avsiktsförklara sina ambitioner och rapportera tillbaks. Här kan vi se att 64 % av de som skrivit på har uppnått sina mål eller överträffat dem. Vi ser att de festivaler som ingår i nätverket också röner stora framgångar och Way Out West som tydligt jobbar för en jämställd line-up i år för första gången var helt utsåld. I Keychanges andra “Manifesto” där vi kunde jämföra 2018 med 2024 kunde vi konstatera några saker:

• Andelen kvinnliga registrerade musikskapare i upphovsrättssällskap i Norden, Frankrike och Storbritannien hade ökat från 16% till upp till 22% som bäst.

• Lönegapet i Storbritannien hade i vissa fall minskat men låg fortfarande mellan 20-37,5 %

• Av producenter av de 600 mest populära låtarna var 2% kvinnor, 2024 var det 3.3% av de 900 mest populära låtarna.

• Enligt IQ-Mag’s European Festival Report 2023 så var 90 % av headliners på de största europeiska festivalerna män.

• Å andra sidan visar data från organisationen female:pressure som bland annat mäter situationen inom elektronmusik visar en långsam utjämning trots fortsatt manlig dominans:

Vi kan alltså konstatera att initiativ och åtgärder har en effekt men att musikbranschen som helhet är djupt ojämlik och att vi inte tar tillvara på all kreativitet och kompetens. Vi har också sett en tydlig backlash i musikbranschen där många aktörer nu backar i sina initiativ. Bland annat så har många av de stora musikbolagen lagt ner sina initiativ för jämställdhet.

Här tror vi att det är viktigt att politiken sätter ett tryck från sitt håll. Det handlar om kompetensförsörjning i branschen, det handlar om den kreativa miljön och det handlar om återväxten där unga personer kan få förebilder som speglar dem själva. Därför spelar också partiernas inriktning roll.

Men en rad parametrar utanför kulturpolitiken spelar också roll. Utbyggd föräldraförsäkrning och förskolor, sociala trygghetssystem och ekonomisk likvärdighet får också direkta effekter på vilken musik som skapas. Ett jämställt samhälle stimulerar också musiklivets utveckling. Och därför är det viktigt att följa partierna bredare.

Läs på och sätt dig in i frågorna, då kan du göra ett mer övervägt val den 13 september.

Ragnar Berthling, Verksamhetsledare Musikcentrum Öst och medgrundare av Keychange